torsdag 5 april 2012

LEDARSKAP INSTÄLLT PGA SKOLLOV...

En intressant observation av hur tiderna förändras och hur olika generationer formas, har jag blivit varse sedan jag själv blev förälder.

Jag är född i slutet av 60-talet och uppvuxen i en arbetarfamilj. Jag har aldrig gått på dagis. Året innan jag började 1:a klass, var jag inskriven i något som kallades för lekskola tre timmar om dagen. På orten där jag bodde erbjöds ett val mellan att gå lekskola kl  9-12 eller kl 13-16. Mina föräldrar valde det senare. De skötte barnomsorgen genom att de arbetade motsatta skift, vilket ställde höga krav på en ordentlig planering vid utförandet av hushållssysslor. Det medförde också att vi sällan hade mer än en förälder hemma åt gången och att denne förutom att ta hand om barnen också skulle fixa mat, städa, tvätta med mera.

När jag sedan började skolan, är min minnesbild att min far följde med mig dit första dagen, men att jag därefter tog mig till och från skolan, som låg 500 meter hemifrån, själv. För att inte råka illa ut i trafiken, hade skolan utbildat några mellanstadielever till att bli s.k. övergångsvakter för att se till att de barn som behövde korsa trafikerade vägar tog sig till skolan på ett säkert sätt.

Men den mest markanta skillnaden observerar jag när det gäller skolloven. Den femte semesterveckan infördes först 1978 och eftersom orten jag växte upp kan karakteriseras som ett brukssamhälle i industrialismens höjdpunkt, var det självklart att ortens stora arbetsgivare anpassade denna ledighet till fyra veckors sammanhängande stängande av fabriken under juli månad.

Det innebar att vi barn ofta fick sysselsätta oss själva på fritiden genom att hänga med kompisar eller spela fotboll. (Och till er yngre läsare vill jag påminna er om att den tredje TV-kanalen introducerades 1987 och de andra statliga kanalerna oftast startade sina sändningar för dagen kl 18:00).  Det fanns fritidsgårdar som erbjöd aktiviteter, men de var oftast inte så personaltäta. När det gäller den privata samvaron kan jag inte minnas att jag en enda gång gått på bio med någon av mina föräldrar eller att de följde med till en lekplats för att övervaka mitt lekande.

Jag har jämfört mina upplevelser med andra människor i min ålder och de flesta har liknande minnesbilder. Naturligtvis finns det moment i min bakgrund som har påverkat min uppväxt. Båda mina föräldrar arbetade inom industrin, de var dessutom invandrare och gjorde så gott de kunde när det gällde att hålla sig informerade. Våra semestrar tillbringades i vårt andra hemland, vilket innebar att min upplevelse av världen fram till myndig ålder i princip begränsades till brukssamhälle jag växte upp i och den lilla byn där mina mor- och farföräldrar bodde i.

Jag vill passa på att rekommendera dig att se denna inspelning av min årskamrat Henrik Schyfferts föreställning  "The 90s - Ett försvarstal"



Sedan jag själv blev förälder, har jag bland annat gjort följande nya upplevelser:
  • Lekplatsbesök - jag blir full i skratt när jag försöker förestålla mig min egen far sittande i en sandlåda tillsammans med mig
  • Dagis på schemalagda tider - och gud nåde dig om du inte kommer i tid till hämtning
  • Att följa barnen till och från skolan/fritids - vad jag förstår ska detta pågå tills barnet själv påpekar att det är pinsamt.
  • Leta upp lämpliga aktiviteter till barnen och gärna följa med dem på varje träning och match - helst ska du engagera dig i föräldragruppen och sälja kanelbullar vid hemmamatcher eller kanske t.o.m. hjälpa till och träna laget. 
  • VAB - jag missade två skoldagar under hela min skolgång - varav den ena var simulerad för att jag ville se på Ingemar Stenmark - och min minnesbild är att jag var hemma själv vid de tillfällena.
  • Anpassa min ledighet från arbetet efter barnens skollov - för trots att vi har tillgång till parabol med sjuttielva kanaler mår barnen bäst av aktiviteter och mina verkar i alla fall vara direkt allergiska mot att ha tråkigt. 
Det är här jag inte får ihop ekvationen. Barnen har tio veckors sommarlov, en veckas sportlov i februari, en veckas påsklov i april, en veckas novemberlov och två-tre veckors jullov. Totalt alltså ca 15 veckors ledighet från skolplikt. Lagstadgad semester är fortfarande bara fem veckor. Även om de båda föräldrarna tar ut sin ledighet var för sig, kan de inte täcka upp för all denna tid. Man kan då undra hur det kan komma sig att den kommunala barnomsorgen - förskolor och fritidshem - töms på barn under dessa veckor. Lika förundrad är jag över att mina barn är bland de sista som är kvar, när jag hämtar dem från fritids vid femtiden. Hur löser andra familjer det? När jobbar de egentligen?

Hur hör detta resonemang hemma i en blogg som har som mission att handla om utveckling av personer och organisationer? Jag vill peka på följande utmaningar för näringslivet och för arbetsmarknadens parter.
  • Den avtalade arbetstiden behöver vara flexibel - gränserna mellan arbete och fritid har redan börjat suddas ut, till stor del på grund av att tekniken idag gör det möjligt för dig  att arbeta i princip när och där du vill.
  • Organisationen och fördelning av arbetsuppgifter behöver anpassas efter en generation som är van vid att ha en förälder till hands som stöd och som ger bekräftelse.
  • Det kommer att bli viktigare för företagen att erbjuda förmåner som underlättar familjernas livskvalitet.
  • Hur får man de tråkiga, men nödvändiga uppgifterna gjorda av en generation som redan i tidig ålder har lärt sig att jaga kickar?
  • Vad ställer det för krav på ledarskapet i en organisation? Vad kommer att vara chefens roll? 
Missförstå mig rätt,  jag tycker att det är en spännande utveckling. Det finns ingen anledning att jämföra olika tider med varandra. Vi är människor och vi strävar efter att vi ska få det bättre. Men att få  ihop det så kallade livspusslet, så att allas behov blir tillfredsställda, tror jag är en mer komplicerad uppgift idag jämfört med när jag växte upp. Det blir dock inte lättare av att du jämför dig med andra - det kommer bara att få dig att uppleva mer press. Med all denna valfrihet vi har, ställs det nya krav på hur vi ska välja att agera i olika situationer. Det blir också viktigare att vi tränar oss att ta reda på hur vi själv ställer oss inför våra val. 

Om du tycker att tankarna känns fragmentariska och dåligt underbyggda, kan det bero på att inlägget är skrivet med mina barn hemma pga påsklov. Jag har mutat dem att hålla sig lugna genom att lova dem att åka och bowla så fort jag har skrivit klart. Jag gissar att det är dags att uppfylla det löftet nu.

Eftersom det är Stilla Veckan, avslutar jag inlägget med ett par rader från det skäggiga Texas-bandet Midlakes stillsamma låt Acts of Man:

Great are the sound of all that lives
and all that man can hold

2 kommentarer:

  1. Vilken rysligt bra blogg du har Kristos!
    Jag har helt missat att du skriver, vilket är min förlust. Många riktigt bra inlägg här, vilket detta är ett exempel på.Jag har inte reflekterat över att det inte var schemalagd dagistid förut. Istället har jag funnit mig i den preussiska ordningen av idag med total tidsdisciplin med hämtning och lämning. Det känns ibland svårt att få ekvationen att gå ihop kring hur både arbete och föräldraskap skall rymmas i en och samma tillvaro när båda dessa område omgärdas av så många stränga regler numera.

    SvaraRadera
  2. Tack för återkopplingen, Linus! Det värmer!

    SvaraRadera