fredag 31 maj 2013

JAG HAR JOBBAT SÅ HÅRT...

"...sett dagar bli nätter
Jag kommer ingenstans
och ingenting blir bättre"
(Plura)

Det har varit väldigt tyst på denna blogg sedan miraklet i Berlin. Det ska bli bättring på det. Va? Är han galen? Mitt i den tid, då varje kväll är uppbokad med diverse extra jobb- och skolaktiviteter? Ja, varför inte, svarar jag.

Igår firade jag årsdagen på ett av mina stora konsultuppdrag, vilket försatte mig i en reflektiv mode. Jag och min kollega kom på plats i slutet av maj förra året på ett företag som skrek efter att få in kompetent personal för att få fart på ett stort och spännande utvecklingsprojekt.

Cheferna, som vi skulle jobba med, var nya på företaget. Processerna var oklara. Organisationen kring rekryteringen var oklar och dessutom omtvistad. Framför allt fanns ingen samsyn kring vad som orsakat problemet och ännu viktigare var förslagen till lösning olika från de skilda stakeholders.

Jag och min kollega, som också är en erfaren och luttrad person, förstod att det fanns en enda ideal väg. Den stavades HÅRT ARBETE!

Genom hårt arbete skapade vi förtroende hos samarbetspartners och kandidater. Genom hårt arbete lyckades vi reda ut vilka olika kanaler vi skulle använda oss av för att hitta kandidaterna. Genom hårt arbete lyckades vi få förståelse från vår rekryteringsorganisation att vi måste få lov att fokusera på vår uppgift: att hitta, att attrahera, att bedöma, att intervjua kandidater och att underlätta för cheferna att fatta så bra beslut som möjligt.

Efter ett halvår gick min kollega vidare till andra utmaningar och jag blev ensam kvar på plats samtidigt som jag hade blivit erbjuden ett annat uppdrag på halvtid. Och, gud, som jag har fått jobba och jag har älskat nästan varje minut av det!

Jag har alltid blivit småirriterad när jag hört människor prata nedlåtande om sina arbeten. Hur ofta stöter du inte på personer, som med en suck utbrister "Jaha, imorgon är det måndag och då måste man gå till jobbet igen..." Jag kan tycka att det är respektlöst på många plan att ha den inställningen till sitt arbete:
  • mot andra människor, som skulle älska att ha ett jobb att gå till på måndagarna.
  • mot sin arbetsgivare, som betalar dem för att de ska utföra en uppgift och som för det är värda ett visst engagemang från dem
  • och inte minst, mot sig själv, eftersom dessa personer, sätter så lågt värde på sig själv och sin tid att de är beredda att lägga den på något de tycker inte är bättre än att det förtjänar en suck på söndagkvällen.

Företaget som  jag arbetat på det senaste året, har som slogan "don't go to work" - i betydelsen att här har vi det så roligt att det inte ens känns som att du går till ett arbete.
Man kan då börjar fundera på olika motivationsfaktorer till att arbeta:
  • Pengar. Det är i dagens värld svårt att betala hyran eller köpa mat för luft. Vi behöver tjäna pengar för att ha råd att leva.
  • Social tillhörighet - Att träffa andra människor och göra saker tillsammans med andra ger stimulans till det flockdjur som människan är. Helst ska kollegorna vara trevliga och ha liknande intressen som du.
  • Status - Att inneha en viss titel eller företräda en viss organisation, ger en känsla av att vara utvald, som ger bekräftelse.
  • Själva arbetsuppgifterna i sig.
Av dessa motivationsfaktorer är den första och den andra avgörande för att vi arbetar. Däremot är det mindre viktigt var vi jobbar. Båda dessa och den tredje är ju dessutom avhängiga av någon annans beslut: att du får jobbet, att du får tillräckligt hög lön, att arbetskamraterna beter sig trevligt, att du väljs till att bli chef etcetera. Att motiveras av själva arbetet i sig däremot, är mer djupgående och du har mer kontroll över frukterna av den motivationsfaktorn. Om vissa arbetsuppgifter inte stimulerar dig, kommer du troligen hitta på ett sätt att göra mindre av dessa och mer av andra uppgifter, som du trivs bättre med. Du är självklart inte helt bortkopplad från andras beslut - det är t.ex. inte säkert att det finns någon annan som hellre skulle vilja göra de uppgifter du tycker är tråkiga och det kommer inte heller ses med blida ögon om du helt sonika struntar i de uppgifterna -  men du har större chans att påverka din arbetsdag om du drivs av ett engagemang för själva arbetet.

Inspirerad av kinesisk filosofi, skrev Voltaire att odla sin trädgård är den bästa vägen för att nå framgång och lycka.  Hårt slit och en kärlek till själva arbetet är det du kan kontrollera och där du kan göra Aktiva Val om hur du vill ha ditt liv.

Naturligtvis finns det dagar då det känns som ett arbete att gå även till denna tidigare nämnda arbetsplats, där "don't go to work" är parollen. Själv har min ledstjärna i mina rekryterarroll varit det som en av de lite äldre rävarna i företaget sa i samband med en After Work för nästan ett år sedan. Han älskade verkligen att programmera, sa han. Han liknade det vid känslan han hade när han var barn och steg upp tidigt för att öppna förjulklappen, som skulle sysselsätta honom under dagen tills tomten kom. Paketet innehöll oftast något spel, lego eller pussel och han mindes hur han längtade efter att vakna på julaftonsmorgonen för att få den och han kände likadant när han steg upp på morgnarna nu för att gå till jobbet.

Så för att återkoppla till det inledande citatet, får jag tyvärr säga att Plura för en gång skull har fel.
Jag har jobbat så hårt, jag har kommit jättelångt och allting har blivit bättre!