fredag 30 november 2012

ATT VARA ELLER ATT GÖRA - OM ATT SARTRE SKULLE KUNNA VARA EN BRA REKRYTERARE!

Jag har arbetar med rekrytering, coaching och personbedömning intensivt de senaste sex åren och före dess så ingick rekrytering som en stor del av mitt arbete. En snabb överslagsräkning ger till resultat att jag ligger på gränsen till att ha nått expertnivån enligt Malcolm Gladwells definition, som innebär att det krävs 10000 aktiva timmars utförande för att man ska nå en mästares grad.

När vi diskuterar kandidaters lämplighet för ett arbete, beskriver vi gärna att de "har en intressant personlighet" och kandidaterna själva uttrycker sig också gärna i termer om "min personlighet" och "jag är så xxx, men inte så yyy".

Det vi - både kandidaten och intervjuaren - i själva verket gör, är att förenkla våra intryck av en människa och kalla den för personlighet. Kandidaten har dessutom incitament att gärna använda sig av beteckningar om sig själv som är positivt värdeladdade. Han skulle kunna beskriva sig som "charmerande", men det är nog väldigt liten sannolikhet att någon beskriver sig som "manipulativ", även om det kan vara två sidor av samma mynt. Den stora frågan är dock om det finns något som är personlighet och var den i så fall finns.

Olika forskare har olika definition på personlighet, utifrån vilken teori de baserar sin forskning på. Personlighetspsykologer använder termen till att referera till psykologiska kvaliteter som bidrar till en individs bestående och karakteristiska mönster av känslor, tänkande och beteende. Det vi gör är alltså att vi utgår från observationer av hur en person agerar och kallar mönstret för personlighet. Sedan tillkommer svårigheten att vi ska ha en gemensam definition av olika personlighetsdrag, som i sin tur består av en samsyn på vilka beteenden som personlighetsdraget kännetecknas av.

Resonemang om personlighet, kan som ni märker, bli mycket komplicerade och teoretiska. För att kunna göra någon form av personbedömning som är neutral och strukturerad måste vi kunna utgå från det som vi kan observera. Därför måste vi ställa frågor, som underlättar för oss att göra dessa
observationer.


Trogna läsare vet att jag har min ideologiska utgångspunkt i Jean-Paul Sartres existensialism. Enligt honom skapar människan sig själv hela tiden genom sina handlingar. I detta ligger ett stort ansvar, men ansvaret ligger helt på individen. Det går - grovt förenklat - inte att komma undan med att säga att man innerst inne är en väldigt snäll och vänlig person, när man i själva verket slår kvinnor, stjäl godis från barn och gömmer pensionärers löständer. Du Är Vad Du Gör!

Vill du bli en riktigt bra intervjuare, ska du alltså våga ifrågasätta den känsla som en persons aura överför till dig och istället våga lita på dina frågor. Nöj dig inte med att kandidaten beskriver sig som "driven", be om exempel om när han har uppvisat den egenskapen. Börjar kandidaten att uttrycka sig i allmänna termer i stil med "ja, det gör man ju hela tiden", be honom vara konkret. "Kan du beskriva en situation, som du uppvisade driv?" Om kandidaten fortfarande krumbuktar sig och undviker att bli konkret, måste du egentligen sätta "Failed" som bedömning på hans svar. Det är möjligt att förmågan att uttrycka sig väl är en viktig kompetens i vissa arbeten och då ska kandidaten bedömas utifrån den måttstocken, men i det nämnda exemplet har vi inte fått några bevis på att kandidaten innehar kompetensen "Driv" (vilket inte behöver innebära att han saknar Driv, men om det är en avgörande kompetens för oss, bör vi välja någon kandidat som vi med större säkerhet kan konstatera, innehar den).

Om jag drar en parallell till idrottens värld, lär vi inte ta ut Kalle till landslaget endast på basis av hans utsaga att "jag har en fenomenal spelförståelse och en utomjordisk bollkontroll". Vi vill ju gärna se honom spela och bevisa för oss att han är rätt man för vårt lag.

Problemet med den personbedömning vi gör med bas i intervjuer är att vi har begränsat med tid att observera vår kandidat. Därför är det ännu mer viktigt att vi bortser från det kosmetiska och med det menar jag att vi ska vara medvetna om att en persons uppenbarelse oavsett om det gäller utseendet eller förmågan att uttrycka sig, i de allra flest fall inte är en indikation på hur han i själva verket kommer att presetera om han får jobbet. Det är därför ännu viktigare att vi ställer frågor, som ger oss bevis på det som vi tror är viktigt för att man ska kunna prestera.

Sedan får vi inte glömma att vi sysslar med kvalificerade gissningar, men att vi genom att använda mer struktyurerade metoder ökar sannolikheten för att gissningarna slår in. 

Som ett avslutning på dagens tema, lämnar jag er med följande citat från countryrockaren Damien Jurado:

I'm no lie detector
He's no bull shit talker
and we both know who knows
what should be known
to all the authors.