måndag 17 september 2012

DET FINNS TVÅ SIDOR PÅ VARJE MYNT - EN BETRAKTELSE OM GRUPPTRYCK

Precis som att det alltid kommer finnas ursäkter när man har kommit till korta med vad man har avsett att göra, kommer det alltid att finnas ursäkter för att skylla från sig när man har gjort eller ska göra något. De som lever eller arbetar med barn, känner säkert igen sig i invändningar som "Det var inte jag", "Varför just jag?", "Varför måste alltid jag?", "Det var han som sa att jag skulle göra det!"
Handen på hjärtat, om du tänker på din egen arbetsplats, visst verkar reflexen att frånsäga sig ansvaret för ett begånget misstag leva kvar långt upp i åldrarna. Invändningarna låter då mer i stil med "Det är inte mitt ansvarsområde", "Varför är det bara jag som vill företagets bästa?", "Varför måste jag göra allt?" och den ultimata undanflykten "Det är chefens fel!"

Eftersom jag står för en filosofi, som poängterar att vi alla måste göra Aktiva Val, blir jag särskilt uppbragt när det gäller den typen av invändningar som går att gruppera och härleda till någon form av grupptryck. Det finns två huvudtyper av grupptryck, som jag ser det:

  • Ett aktivt påtryckande från fysiskt eller psykiskt starka ledargestalter "Kom igen nu! Ställ upp för gänget!" "Alla andra gör ju så"
  • Ett socialt och omedvetet tryck att anpassa sig till omgivningen, som innebär att individer känner att de måste göra som gruppen för att bli accepterade. Det är denna typ av grupptryck, jag som förälder oroar mig mest över, eftersom det i sin värsta avart kan leda till att jagsvaga personer experimenterar med droger bara för att kompisarna gör det.

Men som med de flesta företeelser kan man vända på myntet och se positiva effekter på grupptryck. Jag ska ge ett exempel vardera från arbets- respektive privatliv.

  • Jag arbetar för närvarande i ett mjukvaruföretag som arbetar enligt utvecklingsmetoden Scrum. En av beståndsdelarna i metoden är daily standup meeting, som är ett kort statusmöte där endast scrum-gruppens deltagare får prata. Scrum master går igenom alla personer i gruppen, som i tur och ordning besvarar tre frågor: 1) Vad har jag gjort sedan igår? 2) Vad ska jag åstadkomma till imorgon? 3)Vad hindrar mig? Metoden syftar till transparens i gruppen, så att alla vet vad de andra gör och att man därigenom gemensamt kan hjälpas åt med problemen. Men det finns även ett moment av inneboende grupptryck. Det ska nämligen mycket till för att du ska ställa dig inför gruppen dag efter dag och rapportera att du inte hunnit så mycket som du hoppats, särskilt om du känner på dig att kollegerna har sett att du tagit många och långa fikaraster.
  • Men det tydligaste exemplet på positivt grupptryck utgörs ändå av mitt spinninggäng. Inför våra måndagspass uppmanas vi både av vår ledare och av våra kompisar att infinna oss med mottot  "Det finns inga giltiga ursäkter för frånvaro". Under passen tjoas det på den som börjar sacka efter och efter passen hånas den som ändå vågat stanna hemma. Att en stor del av - den i och för sig kärvänliga - kommunikationen sker på Facebook gör att effekten blir än mer stark. Hela den här företeelsen  bygger dock på att vi som är med i gänget är jagstarka eller har accepterat att vi är jagsvaga och behöver bli motiverade av andra för att genomföra de pass, som vi egentligen vet är bra för oss.


Du kan säkert komma på många exempel själva. Vad som är viktigt är att du känner till förutsättningarna för gruppen och accepterar dem. Börjar du jobba i ett Scrum-företag utan att veta om att det kommer att innebära att du dagligen ska redovisa dina framsteg med dina arbetsuppgifter, kan det kanske finnas en risk att du tycker att det är obehagligt. Kommer du upp i spinningssalen för att testa ett av måndagspassen och hör tjoandet och namnkallandet, finns det en risk att du misstar det för hätsk stämning och aldrig återkommer.

Men det kan också vara så att du finner det inspirerande och att du lyfter eftersom du vet att din prestation blir sedd av andra....

Jag ska återkomma till Scrum i senare inlägg, eftersom jag tycker det är en intressant metodik, som har inslag som skulle kunna tillämpas i andra branscher än i mjukvaruutveckling.

Jag avslutar detta inlägg med några rader från Arcade Fire's fantastiska låt om uppväxt i förorten, som antyder en annan sorts grupptryck:

And now the music divides
Us into tribes
You grew your hair so I grew mine
You said the past won't rest
Until we jump the fence
And leave it behind 



fredag 7 september 2012

DET KOMMER ALLTID ATT FINNAS URSÄKTER!

Efter nästan tre månaders torka från denna blogg, är det dags att bryta tystnaden.

Både mitt fysiska och digitala nätverkande har den senaste tiden fått gå på en sparlåga som har varit så svag att det knappt gått att avgöra om det finns något liv i det. Naturligtvis har det funnits många goda anledningar till frånvaron.


  • Jag har haft mycket hög arbetsbelastning på det uppdrag jag innehar för närvarande. 
  • Det har varit fotbolls-EM.
  • Vädret har stundtals varit dåligt och oinspirerande.
  • Efter att skolorna stängde i mitten av juni har mycket energi fått läggas på aktiviteter med familjen.
  • Trädgården har fått ombesörjas med vissa intervaller.
  • När väl solen tittat fram, har man varit tvungen att lapa i sig så mycket som möjligt av den tiden
  • Det har varit OS.
  • Jag har varit iväg på några semesterresor.
  • En del av den lediga tiden och överblivna energin har fått läggas på att reparera eller ersätta vitvaror som havererat.
  • Med mera, med mera

När nu skolorna har börjat igen och allt ska återgå till det normala, har det inte tagit lång tid att inse att det normala i själva verket är en kalender som både vad gäller arbetstid och fritid är fulltecknad med bland annat kick-offer, föräldramöten, nätverksträffar, fotbollsturneringar, läger. Hur ska jag kunna återgå till en god vana, som jag har trivts bra med att upprepa, när omgivningen så tydligt försöker motarbeta mig? 

Det kommer alltid att finnas ursäkter! Vi människor verkar vara konstruerade så att om vi vill undvika en aktivitet, är vi oerhört kreativa när det gäller att hitta goda skäl för det. På listan ovan raljerar jag med mig själv, vilket jag hoppas framgår tydligt. De verkliga skälen till min digitala frånvaro har varit lättja och idétorka, men det låter inte lika bra i omgivningens öron.

Häromdagen vaknade studentstaden jag arbetar i från sommarslummern. Det är svårt att låta myllret från 30000 förhoppningsfulla studenter gå obemärkt. Hela staden smittar av sig en känsla av nystart.  Men då gäller det att bestämma sig själv att låta det resultera i mer än en känsla. Det finns ingen tidpunkt då universum öppnar upp ett hål bara för dig, så att du kan sätta i gång med din nya eller nygamla vana. Du kan förbereda dig hur länge innan du börjar, men det finns bara ett sätt att komma i gång och det är med Nike's ord att JUST DO IT!

Nu har jag tagit första steget. Vad kommer du att sätta i gång med?

Som inspiration tycker jag att du ska leta upp det fantastiska New York-bandet The Del Lords (finns på Spotify). Själv drar jag mig till minnes en svettig kväll för många år sedan i en trång och sedan länge bortglömd konsertlokal, då de rockade röven av ett begränsat antal entusiaster.

I believe, I believe, I believe that there will be better days ahead
I believe, I believe, I believe that there's a heaven before I'm dead