fredag 2 mars 2012

BYGGA LAG ELLER UTVECKLA INDIVIDER?

I maj förra året bestämde jag mig för att anta en uppgift mer utmanande än jag kunde föreställa mig. Eftersom mina yngsta söner behövde aktiveras och jag bor på en ort där den dominerande, organiserade fritidsaktiviteteten är fotboll, följde jag med dem på deras introduktion till denna underbara sport. När det efterfrågades om hjälp med träningen, anmälde jag mig frivilligt som ledare. Jag tänkte att jag älskar ju fotboll och efter att ha både utövat sporten ett antal år och ägnat 1000-tals timmar i TV-soffan som åskådare, borde jag ha vad som krävs för att lära ut spelet. Jag tänkte också att min bakgrund som arbetsledare, projektledare och coach, borde vara rätt utbildning för uppgiften.

Jag ska i detta inlägg dela med mig av några lärdomar från dessa nio månader med 6-åriga aspirerande  fotbollsspelare. Jag gillar att dra saker till sin spets för att därigenom belysa fenomen som kan vara generella och i ledandet av 6-åringar finns det ett antal fallgropar, som tydligt kan visa på allmänna ledarskapsproblem.


  • Begreppsdiskrepans. Inom fotbollen används många begrepp som utgår från att man är sedan tidigare bevandrad. Vi pratar om att man ska "driva bollen", "springa sig fri", "göra sig spelbar" eller "göra en passning". När vi till exempel ska bekräfta någon som har gjort en passning kanske vi ropar "Åh, det var en bra boll!". En novis inom området skulle då få för sig att tolka detta som "Den bollen var så bra att vi måste spela med den på nästa träning igen." Som ledare är det lätt att glömma bort att det som är självklart för mig och som jag anser vara common knowledge, är totala nyheter för de jag ska leda. Vid utbildning av barn är det därför rekommenderat att man introducerar nya övningar genom att följa ordningen 1)Visa 2) Förklara 3) Visa samtidigt som du förklarar. 
  • Motivationsdiskrepans Under dessa nio månader har ungefär 40 barn provat på att träna någon eller några gånger. Nu när vi är inne på vår andra säsong, har "truppen" stabiliserat sig på kring 25 spelare. Naturligtvis har alla dessa barn olika drivkrafter - några vill bli den nye Messi, medan andra inte ens vet vem han är, några av barnen kommer till träningarna för att deras bästa kompis gör det, andra för att deras föräldrar vill att de ska ha en fritidsaktivitet. Vissa av barnen blir besvikna när träningarna är slut - "Ååh, inte redan" - medan andra tittar upp på sin mamma på läktaren med tårar i ögonen och säger att de vill hem mitt under träningarna (sen kommer de tillbaka nästa vecka igen). Som ledare gäller det att vara lyhörd för att individerna har olika drivkrafter. Vad vi har upptäckt som generellt är att alla verkar tycka att det är tråkigt att träna passningar. När vi bad dem att räkna antalet rätta passningar i följd, blev den övningen genast roligare. Vår filosofi är att inte tvinga någon till att genomföra en övning de tycker är tråkig, men det är vår uppgift som ledare att hitta på sätt att göra övningarna mer intressanta.
  • Distraktionsfara På utomhusträningarna betydde ett förbipasserande flygplan att fokus helt försvann från var bollen befann sig och vilken övning som barnen förväntades att delta i.När det nu är inomhussäsong, slipper vi detta moment, men vid smålagsspelet brukar vi dela av hallen i tre delar med hjälp av låga bänkar. Det hindrar dock inte att bollen från en av planerna studsar in på en angränsande plan. Helt plötsligt har vi ett gäng barn som springer efter bollen för att de ska hämta den för att kunna kasta inkast. Samtidigt är det ett gäng som börjar jaga samma boll för att sparka ut den från deras plan. Barn har en tendens att ägna mer energi åt omgivningen och vad de andra gör än vad de själva ska göra. Som ledare behöver vi därför påminna dem om deras egen uppgift och hjälpa dem att komma på rätt spår igen.
  • Kollektiviseringsfaran. Här ovan har jag gett prov på den vanligaste fällan - att generalisera, att prata om och med barnen i grupp. Den gängse normen både inom lagidrott och skolan under min uppväxt var att alla var lika och skulle lära sig samma saker. Inom skolan löste många lärare det genom att tvinga de bästa eleverna att arbeta med de skoltrötta med en förhoppning om att kunskapstörsten skulle smitta av sig. Både som förälder och som ledare är det också lätt att hemfalla till att välja att adressera hela gruppen samlat, framför allt när negativ feedback ska framföras - "Nu måste ni sluta att tramsa!"-  med resultatet att a) ingen känner sig träffad, b) alla skyller på varandra, c) den del av gruppen som sköter sig får samma negativa uppmärksamhet som de som inte sköter sig  och d) du ger fokus till vad du inte vill att gruppen ska göra, men ingen vet vad de ska göra istället . Som ni förstår, leder ett sådant beteende från ledaren inte precis till att öka motivationen hos de spelare som vill utveckla sig. Därför är det viktigt att komma ihåg att vi bygger ett lag genom att utveckla individuella spelare utifrån var och ens unika förutsättningar.
  • Homogeniseringsfaran. Ovan nämnda angränsar till nästa fallgrop. I vår barngrupp har vi spelare som är födda i januari 2005 och sedan har vi någon som är född i juli 2006. Det är alltså åldersmässigt en skillnad på 1½ år mellan äldsta och yngsta barnet i gruppen. Några av barnen har varit med om nästan alla träningar sedan vi började för nio månader sedan medan vi har någon som började för tre veckor sedan. Lägger vi till dimensionen om olika stark motivation för själva fotbollen, är det förståeligt att barnen redan i denna ålder kommer att vara olika skickliga. Eftersom vi befinner oss i Sverige och präglade av jante-lagen, har vi som ledare svårt att acceptera detta. När jag och min kollega var på vår första tränarutbildning, hade vi därför svårt att omfamna idén att vi redan i tidig ålder rekommenderades att nivåanpassa övningarna. Till nästa träning tänkte jag att jag skulle testa detta. När det var dags för smålagsspel, delade jag in gruppen i tre blå lag och tre gula lag med 3-4 spelare i varje. Jag gjorde en grov uppdelning utifrån den spelstyrka som jag hade uppfattat under vår tid tillsammans. Jag gjorde det naturligtvis inte uttalat och jag tror inte att barnen märkte att de blev rankade.  Sedan fick alla spela tre korta matcher, dvs alla blå lag fick möta alla gula lag etcetera. Vad som skedde var intressant. Det lag med de starkaste spelarna vann planenligt alla sina matcher, men det var tydligt att se att  istället för att var och en av dem försökte dribbla sig genom motståndarna, spelade de tillsammans som ett lag. Men det som var mest påtagligt var hur de två på papperet svagaste lagen uppträdde. När spelarna i dessa lag inte befann sig i skuggan av hela gruppens "stjärnor", var de mer delaktiga i spelet och de lyckades till och med vinna var sin match.   Jag vill vara tydlig med att poängtera att jag inte är elitinriktad och att jag vanligtvis inte håller koll på resultaten på smålagsspelet. Vår trupp är tämligen jämn i individuell skicklighet (även om man bortser från min Jante-påverkan), men det var frapperande att se hur alla påverkade sitt beteende och uppträdande utifrån denna uppdelning i lag. De som har kommit längre i utvecklingen får chansen att spela tillsammans med andra som också har kommit långt i utvecklingen. De som inte har kommit så långt i utvecklingen får chansen att vara mer delaktiga i spelet och på så sätt få fart på sin utveckling. Sedan tror jag det är oerhört viktigt att barnen inte blir informerade om att de ingår i den "bästa" respektive "sämsta" kategorin. Det är onödigt att löpa risken att barnets egen och andra uppfattningar om dem blir cementerade. 


Vad finns det för lärdomar att dra av det, som går att applicera på arbetslivet?

Jag är medveten om att det finns en uppenbar skillnad i det förhållningssätt som är aktuellt i relationen vuxen-barn än i en vuxen-vuxen-relation. Likheterna är däremot slående.


  • När du som chef har en vision om vart ni som organisation ska gå, är det viktigt att du omvandlar dessa visioner till mål som du kommunicerar till dina underställda. Det är viktigt att du säkerställer att dina underställda har samma definition av målen som du. Det är ändå de som ska utföra arbetet som ska leda organisationen mot målen.
  • När du som chef adresserar dina medarbetare, var medveten om att dessa drivs av olika saker och att de har olika talanger. Ta dig tid att kommunicera individuellt med medarbetarna. Med vuxna människor kan du utgå från att om du för en mogen, vuxen dialog med dem, kommer de att svara och kommunicera vuxet och moget med dig. Genom att bekräfta dina medarbetare på detta sätt kommer det vara större sannolikhet att de accepterar och engageras sig i era gemensamma mål.
  • Även när organisationen har enats om  och engagerat sig i gemensamma mål, kommer medarbetarna bli distraherade av akuta problem och händelser - plinget i mailboxen eller inkommande telefonsamtal  är exempel på sådana - som kräver deras omedelbara action. Som ledare behöver du vara vaksamma på detta och påminna dem om det långsiktiga målet och se till att de kommer på rätt spår.
  • Ge gärna positiv feedback både till gruppen som sådan och till de medarbetare som har utmärkt sig. Undvik däremot negativ feedback riktad mot gruppen. Om du har negativa synpunkter på en enskild medarbetares prestation eller beteende, ta detta i dialog med denne enskilt. Sannolikheten att ni tillsammans får till en önskad förändring, är därmed större
  • Våga särbehandla dina medarbetare. Naturligtvis vill din toppsäljare ha mer och mer utmanande uppgifter. Låt honom då få det. Du ger väl inte din nyaste medarbetare ansvaret för bolagets största projekt någonsin bara för att det ska vara rättvist? Låt honom få utvecklas i den takt som passar honom.


Som ni ser kan samma ledarskapsprinciper appliceras när det gäller träning av 6-åriga fotbollsspelare som i näringslivet. Och på söndag har vi träning och då får jag möjlighet att utöva principerna i praktiken. Det ser jag fram emot!

Som av en händelse har Stephen Covey använt sig av en liknande metafor för att tydliggöra det han kallar för The Execution Gap, dvs skillnaden mellan vad ledaren vill och det som verkligen görs. Se gärna denna film för att fördjupa er.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar