Redan när jag var ung och visste ALLT - men inte gjorde något - förfasade jag mig över en utveckling mot ett snuttifierat.samhälle. Det som hände under 80-talet var att den så kallade Marknaden drabbade Sverige och att informationsutbudet exploderade. För kvällspressen var det oerhört viktigt att redan på löpsedlarna med några få ord fånga in presumtiva köpares intresse och påverka dem till att gå in i kiosken och köpa sig ett exemplar av deras tidning. När köparen sedan letade upp den artikel som de hade köpt tidningen för, visade det sig alltför ofta att den viktigaste och mest smaskiga informationen var den som förekom på löpsedeln (om den ens speglade innehållet i tidningen).
Nu är jag äldre och klokare. Jag förfasar mig sällan över något, jag analyserar och försöker göra något av resultatet av mina funderingar.
Jag var igår på en heldag med seminarier och work shops med andra coachkollegor, som väckte tankar om vad som krävs för att genomföra förändringar av olika slag. Dagen bestod av inspirerande föreläsningar och interagerande samtal av och med mycket kloka personer, där alla sessioner var en timme långa.
Efter att ha utmattat huvudet, åkte jag på kvällen till gymmet och plågade kroppen genom att lyfta skrot i grupp under en timme. Om jag hade stannat hemma, skulle jag kunnat se Lyxfällans ekonomiska experter rätta till slarviga individers ekonomiska beteenden på en timmes TV-tid.
Det finns flera kopplingar mellan dessa aktiviteter:
Alla tre aktiviteterna har som syfte att både underhålla - du ska tycka att det är roligt att lyssna på föreläsaren, träna, titta på TV-programmet - och utbilda åhörarna, deltagarna, tittarna.
Räknar man bort tid för presentation och avrundning vid föreläsningarna, upp- och nervarvning vid träningspasset och reklamtiden under TV-programmet hamnar vi på en effektiv "inlärningstid" på ca 45 minuter, vilket även sammanfaller med hur lång en lektionstimme i skolan är eller hur lång egentligen en coachingtimme är.
Det känns som om aktiviteterna ger direkt effekt. Du får en aha-upplevelse, en insikt, ny kunskap eller helt enkelt trötthet i musklerna.
Studier har visat att vi minns bäst i början och slutet av en inlärningsperiod. Alltså är det så att om du t.ex. pluggar ska du försöka se till du att får många starter och slut vilket gör att du lär dig mycket. Om du aldrig har läst något tidigare orkar din hjärna att koncentrera sig på texten du ska plugga in i ungefär 45 minuter. Utan att ha några belägg, tror jag att detta också är anledningen till varför de ovan nämnda aktiviterna också är 45 minuter. Åhörarna eller tittarna orkar inte ta till sig mer helt enkelt. När det gäller Lyxfällan är varje pass t.o.m. ännu kortare eftersom programmet bryts av ett antal reklampauser.
Under tiden för föreläsningen, träningspasset eller TV-programmet, vill anordnaren disponera sessionen så att mottagaren får bäst effekt. Alltså bör man inleda med sentenser eller övningar som direkt fångar mottagarens intresse och fastnar i dennes minne. Skickligheten hos ledaren av sessionen spelar sedan stor roll hur länge mottagarna lyckas hålla koncentrationen uppe. På det förkoreograferade BodyPump-passet som jag var på i går hålls t.ex. denna koncentration uppe genom att man kör genom kroppen en muskelgrupp i taget och att varje övning håller på så länge som en poplåt varar - alltså 3-4 minuter.
Det intressanta med detta är dock (och det är här snuttifieringen får en annan innebörd) att efter sessionen - hur inspirerande och givande den än varit - har väldigt lite förändrats i ditt liv. Du är 45 minuter äldre och klokare och mer tränad. Om man räknar med en medellivslängd på 80 år, utgör 45 minuter 0,0001% av din livstid. Självklart är det svårt att göra radikala förändringar av sitt liv på den korta tiden.
Du ställs här inför ett dilemma att hur gärna du vill göra en förändring, kommer den inte att ske över en natt. Det krävs hårt arbete för att implementera den önskade förändringen. Som ett perspektiv kan nämnas något som Malcolm Gladwell kallar för 10000-timmarsregeln. Den går ut på att man kan i princip bemästra vad som helst om man lägger ned 10000 timmar på träning. Med andra ord så tar det ca tio år att bemästra något med tre timmars träning om dagen, eller för en fulltidssysselsättning ca fem år.
När det gäller beteendeförändring, tränar vi ju på detta - medvetet eller omedvetet - hela dygnet. Det skulle alltså innebära att det tar ca 14 månader för att helt och fullt ha genomfört en förändring så att du kan anses bemästra ett beteende. Sedan kan man naturligtvis se effekter på träningen tidigare. Om du har som mål att våga hålla ett tal på din bäste väns bröllop, kan du ganska snabbt förflytta dig från läget "Aldrig i livet, det vågar jag inte" till läget "Jag är skitnervös, men jag ska göra det ändå". "Mod är en muskel som vi måste bygga" som Maria Appelqvist uttryckte det på sin föreläsning.
För oss som arbetar med utveckling av individer och organisationer, krävs det att vi inte bara entusiasmerar mottagaren av vårt budskap genom slagkraftiga sentenser och lättförklarade verktyg, så att vi får uppdraget. Det krävs också att vi förklarar att det krävs uthållighet för att mottagaren ska nå sina mål och att vi dessutom säkerställer att förväntningarna också motsvarar detta.
Vad jag vill belysa med detta resonemang är att hur gärna du vill tro att enstaka händelser kan omvälva ditt liv, är varje händelse "bara" en bra början. Du kan inte förvänta dig att allt ska vara förändrat till det bättre efter tre möten hos coachen, precis lika lite som du kan förvänta dig att du ska vara tillräckligt tränad för att kunna fullfölja Stockholm Marathon efter bara tre löppass. När det gäller organisationer, behöver de ha längre uthållighet än att ta in en organisationskonsult under en månads tid och hoppas på att dessa mirakelgörare på denna korta tid ska se till att omsättningen höjs, effektiviteten ökar, sjukfrånvaron minska och arbetsglädjen öka. Men det finns inga quick fixes när det gäller beteendeförändringar. Framför allt inte om du vill att dessa ska vara bestående.
Jag är medveten om att kunskap om 10000-timmarsregeln kan ha en demotiverande effekt på människor. När du ser Mount Everest framför dig, är det lätt att komma över det plötsliga suget att bestiga det. Jag har i vuxen ålder försökt lära mig spela gitarr, men tröttnat ganska snabbt på att jag efter tre lektioner fortfarande kämpat med "Tom Dooley" istället för att ledigt lattja med Keith Richards-riff. Men som varande existensialist, tolkar jag det som att jag inte varit beredd på att Aktivt Välja att bli gitarrist och att lägga ner den tid som krävs för att bemästra det. De Aktiva Val jag gör varje dag, gör mig till den jag är.
Springsteen får avsluta detta inlägg - eftersom han är bäst:
Well here's to your good looks baby now here's to my health
Nu är jag äldre och klokare. Jag förfasar mig sällan över något, jag analyserar och försöker göra något av resultatet av mina funderingar.
Jag var igår på en heldag med seminarier och work shops med andra coachkollegor, som väckte tankar om vad som krävs för att genomföra förändringar av olika slag. Dagen bestod av inspirerande föreläsningar och interagerande samtal av och med mycket kloka personer, där alla sessioner var en timme långa.
Efter att ha utmattat huvudet, åkte jag på kvällen till gymmet och plågade kroppen genom att lyfta skrot i grupp under en timme. Om jag hade stannat hemma, skulle jag kunnat se Lyxfällans ekonomiska experter rätta till slarviga individers ekonomiska beteenden på en timmes TV-tid.
Det finns flera kopplingar mellan dessa aktiviteter:
Alla tre aktiviteterna har som syfte att både underhålla - du ska tycka att det är roligt att lyssna på föreläsaren, träna, titta på TV-programmet - och utbilda åhörarna, deltagarna, tittarna.
Räknar man bort tid för presentation och avrundning vid föreläsningarna, upp- och nervarvning vid träningspasset och reklamtiden under TV-programmet hamnar vi på en effektiv "inlärningstid" på ca 45 minuter, vilket även sammanfaller med hur lång en lektionstimme i skolan är eller hur lång egentligen en coachingtimme är.
Det känns som om aktiviteterna ger direkt effekt. Du får en aha-upplevelse, en insikt, ny kunskap eller helt enkelt trötthet i musklerna.
Studier har visat att vi minns bäst i början och slutet av en inlärningsperiod. Alltså är det så att om du t.ex. pluggar ska du försöka se till du att får många starter och slut vilket gör att du lär dig mycket. Om du aldrig har läst något tidigare orkar din hjärna att koncentrera sig på texten du ska plugga in i ungefär 45 minuter. Utan att ha några belägg, tror jag att detta också är anledningen till varför de ovan nämnda aktiviterna också är 45 minuter. Åhörarna eller tittarna orkar inte ta till sig mer helt enkelt. När det gäller Lyxfällan är varje pass t.o.m. ännu kortare eftersom programmet bryts av ett antal reklampauser.
Under tiden för föreläsningen, träningspasset eller TV-programmet, vill anordnaren disponera sessionen så att mottagaren får bäst effekt. Alltså bör man inleda med sentenser eller övningar som direkt fångar mottagarens intresse och fastnar i dennes minne. Skickligheten hos ledaren av sessionen spelar sedan stor roll hur länge mottagarna lyckas hålla koncentrationen uppe. På det förkoreograferade BodyPump-passet som jag var på i går hålls t.ex. denna koncentration uppe genom att man kör genom kroppen en muskelgrupp i taget och att varje övning håller på så länge som en poplåt varar - alltså 3-4 minuter.
Det intressanta med detta är dock (och det är här snuttifieringen får en annan innebörd) att efter sessionen - hur inspirerande och givande den än varit - har väldigt lite förändrats i ditt liv. Du är 45 minuter äldre och klokare och mer tränad. Om man räknar med en medellivslängd på 80 år, utgör 45 minuter 0,0001% av din livstid. Självklart är det svårt att göra radikala förändringar av sitt liv på den korta tiden.
Du ställs här inför ett dilemma att hur gärna du vill göra en förändring, kommer den inte att ske över en natt. Det krävs hårt arbete för att implementera den önskade förändringen. Som ett perspektiv kan nämnas något som Malcolm Gladwell kallar för 10000-timmarsregeln. Den går ut på att man kan i princip bemästra vad som helst om man lägger ned 10000 timmar på träning. Med andra ord så tar det ca tio år att bemästra något med tre timmars träning om dagen, eller för en fulltidssysselsättning ca fem år.
När det gäller beteendeförändring, tränar vi ju på detta - medvetet eller omedvetet - hela dygnet. Det skulle alltså innebära att det tar ca 14 månader för att helt och fullt ha genomfört en förändring så att du kan anses bemästra ett beteende. Sedan kan man naturligtvis se effekter på träningen tidigare. Om du har som mål att våga hålla ett tal på din bäste väns bröllop, kan du ganska snabbt förflytta dig från läget "Aldrig i livet, det vågar jag inte" till läget "Jag är skitnervös, men jag ska göra det ändå". "Mod är en muskel som vi måste bygga" som Maria Appelqvist uttryckte det på sin föreläsning.
För oss som arbetar med utveckling av individer och organisationer, krävs det att vi inte bara entusiasmerar mottagaren av vårt budskap genom slagkraftiga sentenser och lättförklarade verktyg, så att vi får uppdraget. Det krävs också att vi förklarar att det krävs uthållighet för att mottagaren ska nå sina mål och att vi dessutom säkerställer att förväntningarna också motsvarar detta.
Vad jag vill belysa med detta resonemang är att hur gärna du vill tro att enstaka händelser kan omvälva ditt liv, är varje händelse "bara" en bra början. Du kan inte förvänta dig att allt ska vara förändrat till det bättre efter tre möten hos coachen, precis lika lite som du kan förvänta dig att du ska vara tillräckligt tränad för att kunna fullfölja Stockholm Marathon efter bara tre löppass. När det gäller organisationer, behöver de ha längre uthållighet än att ta in en organisationskonsult under en månads tid och hoppas på att dessa mirakelgörare på denna korta tid ska se till att omsättningen höjs, effektiviteten ökar, sjukfrånvaron minska och arbetsglädjen öka. Men det finns inga quick fixes när det gäller beteendeförändringar. Framför allt inte om du vill att dessa ska vara bestående.
Jag är medveten om att kunskap om 10000-timmarsregeln kan ha en demotiverande effekt på människor. När du ser Mount Everest framför dig, är det lätt att komma över det plötsliga suget att bestiga det. Jag har i vuxen ålder försökt lära mig spela gitarr, men tröttnat ganska snabbt på att jag efter tre lektioner fortfarande kämpat med "Tom Dooley" istället för att ledigt lattja med Keith Richards-riff. Men som varande existensialist, tolkar jag det som att jag inte varit beredd på att Aktivt Välja att bli gitarrist och att lägga ner den tid som krävs för att bemästra det. De Aktiva Val jag gör varje dag, gör mig till den jag är.
Well here's to your good looks baby now here's to my health
Here's to the loaded places that we take ourselves
When it comes to luck you make your own
Tonight I got to dirt on my hands but I'm building me a new home
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar